måndag 19 januari 2015

Farväl mormor.

I onsdags efter jobbet åkte vi upp till mamms och papps för att på fredagen ta farväl av kära mormor Björg.
Är nu hemma igen, känner mig fortfarande helt avtrubbad och lite låg.
Det beror nog på att jag inte släppte ut allt i fredags, höll emot. Grät gjorde jag, men skulle gjort mer, som alltid höll jag emot allt jag kunde.
Mamma var skakis hela morgonen och jag skakade som asplöv i kyrkan.



Det var en jättefin begravning, genomtänkt, känslosam. Fantastisk präst. Mormor kändes närvarande hela tiden, det har hon gjort sen jag åkte upp. Hon var med i tankarna hela tiden.

Vid kistan bad jag om ursäkt för alla de strider vi hade när jag var tonåring. Fick bara tillbaka att hon finns där, väntar på mig på andra sidan.
Blir så gråtfärdig bara av att tänka på det hon svarade. 
Känns väldigt tryggt att ha den tanken, om nått skulle hända nu möter hon mig och tar hand om mig.



Fick träffa brorsan och syrran. Det var supertrevligt mitt i allt. Fick en kännsla av gamla tider när vi satt och skämtade.
Var trevligt att träffa Syrrans ungar också, de växer så det knakar och blir lika förvånad varje gång. Är ju tyvärr sällan jag träffar dom. ja det är endast mitt eget fel och har dåligt samvete för det.



Något som slog mig när jag gick igenom fotoalbum med bilder på mormor, hon hade en väldigt mild blick som ung. Hon åldrades snabbt och blicken ändrades. Finns anledningar till det, men det tänker jag inte gå in på.
Hon är mycket anledningen till min rastlöshet och viljan att hinna göra saker -leva!
Att inte hålla inne känslor, vara mig själv.

Det är svårt att sluta stänga inne känslor när man gjort det så länge. Det är nått jag jobbar på.

Är glad att vi kom närmre varann sista åren, och att hon hade det bra.
Bästa minnet är hur hon sken upp som ett lyckligt barn när hon fick en nybakad, fortfarande varm lussebulle.